Förenklat kan man säga att det finns två typer av solcellsmoduler, den mest förekommande är den polykrystallina solcellen.
Den har en något lägre effekt än den monokristallina solcellen men kostar samtidigt mindre vilket ger en bättre totalekonomi sett till kostnad per watt som är beräkningsmodellen.
De gånger monokristallinpaneler exempelvis är bäst är vid små takytor där vikten av att uppnå en totaleffekt är större än totalekonomin över livscykeln.
Det är lätt att se skillnad på Mono respektive Polymoduler, Polykristallinpaneler har en blåaktig ton medans en Monokristallinpanel är helt svart. Så det estetiska är ju också.
En solcellspanel oavsett om den är av monokristallin eller polykristallintyp producerar elektrisitet från solens instrålning via kiselelement som generar likström. Eftersom alla hushåll och elnät använder växelström behövs en inverter som omvandlar likström till växelström och strömmen som panelen skapat kan sedan användas antingen direkt i fastigheten när behov finns eller skickas ut i nätet när det finns överskott i produktionen. Givetvis sker detta helt automatiskt utan något som helst behov av övervakning. Det är även möjligt att använda likströmmen till att ladda batterier för att driva system som är utanför nät. Med dagens LED belysning och annan 12V teknik är det möjligt att få många funktioner fullt fungerande i system som är utom nät eller "Off grid" som de kallas.
Livslängden på en solcellspanel är 30-40 år och kräver ingen service eller något underhåll, det är helt enkelt en investering som görs med en kostnadsfri avkastning under en mycket lång tid. Panelens verkningsgrad är så hög som 80% efter 25 år. Solcellstekniken är ny för allmänheten men har funnits i mer än femtio år där kanske ett av de tidigast uppmärksammade användningsområdena var att driva satelliters elbehov.